Kärleken vi hade..
Att känna den här känslan som jag känner är fan heller kul kan jag säga. Att jag tar på mig skulden är för att jag älskar honom så sjukt mycket. Mitt liv har inte ens börjat och jag vet att det är han. Han. Att känna sig så världelös. Jag vet inte vad. Jag skiter i alla andra killar. För jag har insett att mitt ord till dig stämde. Only. The one and only. Så rätt. Första kyssen. Minns den så väl. Hos mig. Innan du skulle gå. Kärlek. Men fan det kommer bara upp underbara minnen hela tiden. Sån jävla skit jag är som tror jag kommer få tillbaka dig. Herregud. Jag vänder min egen värl upp och ner. Vet inte vad jag håller på med. Men jag är en krigare. Även om jag inte visar det just nu. Så vet jag hur mycket jag vill ha tillbaka dig. Mår så jävla dåligt varje kväll. P.g.a av dig. Saknar din blick.Dina kyssar. Dina ord. Dom underbara förklaringarna på allting. Kommer du ihåg när vi hade en halvtimmes diskution hur mycket jag betydde för dig. Till månen och tillbaka. Fyfan. Men när jag tänker på andra sidan vill jag bara gå och spy. Jag vill borsta tänderna i 1 timme om inte mer. Jag vill inte finnas vid din närhet. Jag vill gömma mig och aldrig komma fram. Innan du hittar mig. Jag vill inte ha det så här. Mår som dåligast i dom dagar som jag saknar dig som mest. Alla tror jag är så jävla stark. Men egentligen är jag bara en svag liten snorunge. Som inte kan göra någonting själv. Saknar våra dagar då vi bara kunde ligga och kolla på varann. Dom dagar vi älskade som mest. Men jag gjorde fel. Jag träffade en kille för ofta, så det misstolkades från din sida. Men det enda jag tänkte var man måste lita på varandra. Men vafan det var ju inte okej när du träffade andra. Varför ska det vara det för mig? Såg ingenting från din sida. Men du var för bra.. Och när du inte kunde ge mer visste jag ingenting. Men som sagt. "Men inser inte vad man förlorat innan det är borta"
Det tog på mig så jävla mycket att du försvann.. jag har fortfarande inte insett att du egentligen är borta påriktigt. Men du finns där långt inne i mitt hjärta så jag inte tänker på det. Men du liksom bara finns där. Därför har jag inte märkt att du är borta. Jag kan fortfarande se oss hålla varandras händer. Jag ser dig fortfarande skratta framför mig. Le och säga att du älskar mig..
En tår kom rullandes sakna ner för min kind. Jag torkar bort den snabbt för jag tror att jag är starkare än vad jag är. Jag ska gå och tvätta bort mitt smink. Sen ska jag ladda för en ny dag. Egentligen vill jag hitta en tidsmaskin och dra mig tillbaka från hela början och göra allt det som jag gjorde fel rätt. Alla bråk som jag kunde löst. Alla gånger jag sårat dig. Jag kunde sagt framför dig hur jag kände. Men vafan jag är så jävla svag för det. Men jag skulle gjort det för att jag älskar dig så sjukt mycket. Jag skulle visat mina känslor mer. Jag skulle visat hur mycket du betydde. Jag skulle gett dig den där saken. Men hann inte innan du var borta. Det kom som en chock. Om hon inte hade funnits skulle jag vart så sjukt lycklig just nu. Men jag har insett att du inte vill ha mig. Du vill ha henne. Du sa det framför mig. Är så jävla stolt över dig. Att du kan såra en tjej så hårt med sanningen. Helt sjukt. Nu önskar jag att du kunde funnits här så jag kunde berätta dessa ord framför dig. Jag bryr mig inte om du skulle ligga och sova bredvid mig bara jag fick säga det framför dig eftersom det är det du vill. Fast när jag tänker efter så är du värd en så mycket bättre tjej. Någon med bra personlighet, någon som är snygg, någon som bryr sig om dig. Som inte jag gjorde. Du behöver allt som inte jag gjorde. Jag gjorde så lite än vad jag egentligen kan. Fattar inte vad fan jag gjorde av den tiden jag hade. Trodde jag kunde slappna av. Men egentligen var hela förhållandet bullshit. Eller var det? Det vet jag inte än. För det du sa framför mig gjorde mig verkligen generad. Fan ingen kan fatta hur bra den här killen är. Ingen. Du gjorde alltid det jag gillade mest. Höll om min midja,pussa mig på pannan/kinden, kollade på peter pan även om du hatar den. Höll min hand. Hämtade vatten när jag ville ha. Men vad fan gjorde jag?! Knullade dig när du ville?! Nej jag gjorde inte ett piss. Jag är en riktig skit. Jag är inte en riktig flickvän. Jag vet inte hur man gör. Känner inte mig själv längre..
Det tog på mig så jävla mycket att du försvann.. jag har fortfarande inte insett att du egentligen är borta påriktigt. Men du finns där långt inne i mitt hjärta så jag inte tänker på det. Men du liksom bara finns där. Därför har jag inte märkt att du är borta. Jag kan fortfarande se oss hålla varandras händer. Jag ser dig fortfarande skratta framför mig. Le och säga att du älskar mig..
En tår kom rullandes sakna ner för min kind. Jag torkar bort den snabbt för jag tror att jag är starkare än vad jag är. Jag ska gå och tvätta bort mitt smink. Sen ska jag ladda för en ny dag. Egentligen vill jag hitta en tidsmaskin och dra mig tillbaka från hela början och göra allt det som jag gjorde fel rätt. Alla bråk som jag kunde löst. Alla gånger jag sårat dig. Jag kunde sagt framför dig hur jag kände. Men vafan jag är så jävla svag för det. Men jag skulle gjort det för att jag älskar dig så sjukt mycket. Jag skulle visat mina känslor mer. Jag skulle visat hur mycket du betydde. Jag skulle gett dig den där saken. Men hann inte innan du var borta. Det kom som en chock. Om hon inte hade funnits skulle jag vart så sjukt lycklig just nu. Men jag har insett att du inte vill ha mig. Du vill ha henne. Du sa det framför mig. Är så jävla stolt över dig. Att du kan såra en tjej så hårt med sanningen. Helt sjukt. Nu önskar jag att du kunde funnits här så jag kunde berätta dessa ord framför dig. Jag bryr mig inte om du skulle ligga och sova bredvid mig bara jag fick säga det framför dig eftersom det är det du vill. Fast när jag tänker efter så är du värd en så mycket bättre tjej. Någon med bra personlighet, någon som är snygg, någon som bryr sig om dig. Som inte jag gjorde. Du behöver allt som inte jag gjorde. Jag gjorde så lite än vad jag egentligen kan. Fattar inte vad fan jag gjorde av den tiden jag hade. Trodde jag kunde slappna av. Men egentligen var hela förhållandet bullshit. Eller var det? Det vet jag inte än. För det du sa framför mig gjorde mig verkligen generad. Fan ingen kan fatta hur bra den här killen är. Ingen. Du gjorde alltid det jag gillade mest. Höll om min midja,pussa mig på pannan/kinden, kollade på peter pan även om du hatar den. Höll min hand. Hämtade vatten när jag ville ha. Men vad fan gjorde jag?! Knullade dig när du ville?! Nej jag gjorde inte ett piss. Jag är en riktig skit. Jag är inte en riktig flickvän. Jag vet inte hur man gör. Känner inte mig själv längre..
Kommentarer
Postat av: nån som vet hur du känner
Skärp dig! Du kommer inte komma någonstans om du ska slå dig själv med alla skuld känslor. Och hur gammal är du?, typ 14 kanske, du har ett sånt långt liv framför dig att du tjänar ändå inget på att klå upp dig själv, jag vet att det är lättare sagt än gjort frö jag har varit i din sits, det har väl alla tjejer nån gång. Men jag har också kommit där ifrån och du kommer aldrig lita på dig själv i ett nytt förhållande om du tror att allt var ditt fel. Det krävs två för att det ska bli ett förhållande, och det krävs också två för att det ska ta slut. tillåt dig själv att vara svag, men säg aldrig att du inte är stark
Postat av: Felicia Ramström
Vet precis hur de är. Känner exakt samma som du! Började gråta när jag läste de du skrev för de stämmer in på mig också nått så otroligt mycket! hehe ;$
sjukt egentligen!
Finns om du vill snacka även fast vi inte känner varandra så bra, men vi är i samma sits och känner exakt samma! Puss så längre
Ps. Bra blogg (y)
Trackback
