Klarar inte att vara stark längre. Det kanske inte märks att jag är stark. Men egentligen vill jag bara lägga mig ner på bänken och drömma mig bort. Till våran värld. Du&jag. Vill ligga där och tänka, alla bra stunder. Och aldrig vakna upp. Man kan låtsas att man inte bryr sig. Men egenligen bryr man sig så jävla mycket. Har ni någongång känt den känslan att du låtsas att du inte bryr dig men egentligen har hjärtat brist. Jag har den känslan inom mig. Hela tiden. Alla påminner mig om det hela tiden. Ni tycker det är kul att se mig lida eller hur. Ni vill att jag ska brista ut i tårar. Är det de ni vill? Fyfan! Jag har alltid vart trogen mot min pojkvän. Men ett förhållande går ut på att lita på varann. Men jag skiter it.Det är ändå försent för att ångra sig. På ett sätt kan man säga att jag har gått vidare, för jag vet att chansen är borta. Men jag vet också att jag är så sjukt avundsjuk. Hur mycket jag än försöker sluta tänka på oss. Så går det inte. Jag vill bara skrika ditt namn. Jag vill tagga långt. Vill aldrig se dig mer. Men vafan jag älskar ju dig. Måste se dig. Jag får luft genom att se dig. Han. He is the only. Vet att jag måste gå vidare någongång. Men det kommer,har haft många skitkillar. Men ingen förstår vad dom gjort som är fel. Men du erkänner dina fel. Och lär dig av dina misstag. Är stolt över dig.

...Vill bara krama dig. Men jag kommer ta det på ett annat sätt...

...Jag vill prata med dig. Men tappar bara andan när jag ser dig...

...Jag vill ligga och höra dig andas. Men det kommer aldrig hända...

...Jag vill leva normalt igen. Men det är svårt utan ett helt hjärta...